pansar knitting

Sin far upp i dagen

Bollan är uppenbarligen inte helt nöjd med möblemangets placering här hemma och väljer också att göra något åt det!

Genetiskt gissar jag på då hennes far har en stark förkärlek för just ommöblering. Han har lugnat ner sig en aning de sista åren måste jag tillstå men lämnar jag hemmet en liten längre stund (allt över 3 timmar) så kan ni ge er på att något är ommålat eller flyttat på när jag återkommer. Nu har han ju utomordentlig smak i mitt tycke så förändringarna är ju nästan alltid till de bättre. 

Till exempel möttes jag av svartmålade eluttag till lampor efter en helg hos min far. Sicken färgklick. 

Bollan redecorates, it runs in the family. Whenever I leave the apartment for more than 3 hours my husband move something around or repaint. Like this lamp socket that was black when I returned from a weekend at my dad’s. Color splash!

 

Foxy mönster

 

 

Rävigt vantmönster kan köpas med ett

enkelt knapptryck, 4 dollars och det är ditt!

Dock endast på engelska än så länge.

 

Foxy mitten pattern for sale!

Press the button and loose 4 dollars and

get a pattern and then knit knit knit and

voila a pair of mittens on your hands!

 

 

 

 

 

 

 

FOXY

 

Nya vantmönstret klart. Nöjd? Nja. De känns lite för klumpiga för min smak. Jag vill ha tajta vantar, så tajta att de nästan gränsar till för små. Jag gjorde medvetet de här liiiite större för många som har provat mina ugglevantar har tyckt att de kanske skulle kunna vara lite lite bredare och kanske ha en aning större tumme. På min svägerska som har ytte pytte händer så var foxy alldeles för stora men på min mor och My som jag tolkar som medium händer var de bara lite lösa och båda två tyckte att det var bättre än mina squirrelly swedish mittens som jag stickat i mindre strlk till mig själv (som förövrigt påminner om mina ugglor i strlk). Slutsats blir att enligt mina efterforskningar så föredrar de flesta vantar med svängrum för fingrarna och då är mitt nya mönster FOXY MITTENS ett gott alternativ. Jag har till och med uppgraderat ugglemönstret så att det nu finns i två strlk dam S/M och M/L.  

Vad jag dock är mkt nöjd med är själva räven, både på framsidan och på tummen. Funderar på en liten vårkofta till Bollan med den på framsidan, kanske i knallgrönt med en gul räv på?

By the way är det idag tre veckor sedan som lilla Pat lämnade oss så jag smyger in en liten bild, när Bollan somnat och lugnet lagt sig kom han ofta smygandes och la sig intill oss en stund. 

New mitten pattern done! I made them a wee bit bigger than the owl pattern cause I’ve come to the conclusion that many people like a looser fit on their mittens than I do. Like the fox part very much though, gonna use it on a baby cardi for darling Bollan. Blurry picture of Pat the cat included cause I still miss him like hell, when Bollan took a nap he used to joined us for a bit of cuddling. 

 

Jag vet inte om det blev så bra det här

Har haft ett nytt vantmönster på lut i huvudet ett bra tag nu och i min skalle var det riktigt stiligt och det översatte bra till papper också men nu när jag har det på stickorna så är jag skeptisk. Tillråga på allt så är arbetsnamnet foxy så de har ju lite att leva upp till. Dock vet jag att ibland känns ett projekt unket hela arbetet igenom men när man står där med en färdigpressad vante med alla lösa trådar fästa så kan det kännas riktigt tipp topp trots allt. Så, jag tråkar mig igenom en högervante och om den blir så ful som jag just nu tror så får den helt enkelt ingen partner. Spänning spänning.

By the way så gjorde Bollan ett tappert försök att undvika sömntåget genom att låta bli att luta sig bakåt, det gick så där kan vi väl konstatera. 

I’ve had this mitten pattern in my head for a while and I felt quite inspired to get started, half way through I’m not that excited though. Doesn’t look the way I imagined it at all, I’m gonna bear with it to the bitter end cause sometimes the end results looks good even when the projects looks crappy during the process. Keep your fingers crossed this won’t be a total failure.  And darling Bollan tried to avoid sleeping by refusing to lay down, didn’t work.

Matvraket

Bollan har hunnit bli lite över 9 månader och smakportionerna har blivit hela måltider så haklapparnas tid är här sedan ett par månader tillbaka. Jag hittade lite vaxduksrester från när jag hade en hang up på att sy barnförkläden till alla stackars ungar jag känner och dessa visade sig passa utmärkt till haklappar. Det är så smidigt med vaxduk, klipp bara till önskad form (jag snodde halsmåttet från en dreglis), klipp till en ficka om man vill ha det, kanta med kantband, sy dit en knapp och skär ett hål eller slå fast en tryckknapp.

 Hitintills har jag knåpat ihop tre, samtliga med vanlig knapp. Om jag skulle ge bort skulle jag nog dock dunka i en tryckknapp för de känns lite säkrare, jag har visserligen sytt fast mina tokhårt med extra stark tråd och allt men jag skulle ändå inte låta Bollan sitta och leka med dem och tugga på knappen.  Stuvbitar och så kantband fyndat på loppis för en 5:a gör dessa till nästan gratis. Me like nästan gratis och att få saker precis som jag vill ha dem.

Jag är lite fascinerad av hur glad man kan bli av att se sitt barn äta. Bollan vill smaka på allt (även sådant som inte bör ätas såklart) och en favorit just nu är en variant av Daal som jag gör med mycket ingefära och spiskummin. Det blir mycket vegetariskt här hemma eftersom Bollans pappa är vegetarian (en och annan firre slinker dock ner ibland) och det verkar vara det som faller damen mest i smaken. Det enda som hon verkligen visat att hon inte gillar är två köttfärsrätter som jag gjort, jag får fila vidare på ett bra köttfärsåsrecept helt enkelt.

 

I’m making bib after bib to try to keep Bollan’s clothes as non-stained as possible. Oilcloth pieces from stash and ribbon for a dollar from flee market results in très cheap très chic bibs! 

Vem var det som kasta?

En mikro utanför tunnelbanan en lördagsmorgon?

En öppen sko i ett snöigt träd?

Tillägas bör att under samma promenad som skon i trädet skymtades såg vi även en kaffekanna intryckt i en bergsskreva. Jag är absolut inte pro nedskräpning och självklart borde mikron ha funnit sin plats på en återvinningsstation MEN det är ju jävla skoj med grejor som hamnat liiiite utanför sin normala miljö. Som den här danska flaggan till exempel som vi skymtade på en bajskorv för två somrar sedan. 

 

Han fattas mig så det skär i bröstet

Idag är det en vecka sedan vår älskade katt Patrik (även känd som Bosse) hastigt gick bort. Strax innan kl 6 den andra dagen på det nya året orkade hans unga hjärta inte längre. Även om allt hände väldigt snabbt så hann både jag och min man fram till honom och strök honom över ryggen när han gick bort, det känns bra.

Patrik/Bosse 

Tillsammans väntade vi på Bollan i nio månader och trots att han inte ens var ett år när hon föddes, fortfarande en busig kattunge, så har han alltid varit så fantastiskt försiktig med henne. Många var rösterna som sa att när barnet väl kommer så kommer du glömma bort den där katten, men icke ty här finns det kärlek så att det räcker till både katt och barn.

Paketöppning på julaftonsmorgon

Tillsammans lärde vi känna henne här hemma under nio månader som föräldraledig och Bollan lärde sig det här med att vinka genom att vi vinkade till kissen tusen ggr/dag.

Alltid i händelsernas centrum

Jag tycker mig se honom i ögonvrån jämt och ständigt och titt som tätt tittar jag efter honom i hans fåtölj som står tom i sovrummet. 

 

Han var vår ständige följeslagare som ville vara med överallt. En favorit var att ligga framför tangentbordet när man satt vid datorn eller att vara king of the castle på kylskåpet.

Ett år och nio månader fick Pat our darling cat, så snålt. Så otroligt snålt. 

Sista bilden av honom, tagen dagen innan han gick bort. 

Jag säger som Mattis när Skalle-Per gått bort: 

Han fattas mig så det skär i bröstet. 

Our darling Pat the cat died just 1 year and 9 months old, I miss him like crazy. 

 

Uggla med kråka

Äntligen ligger dessa på lådan på väg till Gbg.

Jag har nog aldrig stickat så mkt fel och behövt repa upp så många ggr i hela mitt liv. Värst var när jag stod och pressade vad jag trodde var två färdiga vantar när jag upptäcker att jag gjort två ledsna ugglor, inga humörsvängningar här inte. Repa upp (har ni repat upp kitcheners graft i svart ngn gång!!!!) och börja om. 

Då tar vi väl nya tag då och stickar ett par till, tror jag lovade ett par till en böna i E-tuna trakten för si så där 1,5 år sedan. Lite bättre sent än aldrig på den va. 

Fler kådispåsar var det här!

Jag har sålt slut på mitt lilla lager av kådispåsen FUCK HIV så när en kompis beställde två satte jag mig och knåpade ihop några till. Eftersom jag nyligen frotterat mig i lappar i stora mängder i och med lapptäckstillverkning så hade jag tusen olika färdiga lappar att välja emellan. Mycket snyggare blev det ju också med olika tyg på fram och baksida.

För 75:- kan en bli din via bloggshoppen eller Epla  

Fantastisk julklapp!

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Foto UNICEF

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Foto UNICEF

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.