pansar knitting

Februarifoton

Planen för i afton var att bege mig till Litet Nystan på sankt paulsgatan och lyssna på när Ivar Asplund snackade mönsterkonstruktion. Maken är dock superfebrig och det kändes inte juste att lämna honom med en Bollan som just nu är inne i en ”jag tänker banne mig inte sova” period. Beslutet kändes extra bra när det krävdes tre varv runt innergården i vagnen för att kära barnet skulle komma till ro. Hon har varit avigt inställd till sömn ett par dagar nu så efter lunch fick jag ta till vagntricket igen, inte mig emot då vädret har varit helt makalöst fantastiskt idag och Bollan älskar att sova nerbäddad i sin åkpåse och skuffa runt i förorten. 

Hur som haver så har jag just nu en oändligt lång to do list när det kommer till sticka och sy, ändå satt jag igår kväll och försökte snoka reda på någon trevlig Knit Along att haka på. Som tur var så hittade jag ingen av intresse men däremot så dök jag på det här hos Katarina:

Untangling knots  A Month Of Craft Photos.

Precis lagom tidskrävande tror jag, jag ska absolut försöka att hålla lågan uppe hela februari. 

My plan was to attend a “lecture” at my LYS but my dearest husband is burning up with fever so it seemed a bit cruel to leave him with darling Bollan who right now isn’t very into sleeping. The best way to get her to sleep is to take her for a walk in her stroller, great since I love to go for long walks and especially days like this with sunshine and glimmering snow.

My to do list when it comes to knitting and sewing is a never ending story, yet I browsed the Webb for a KAL to join yesterday. Luckily I didn’t find any but I did come across this over at Katarina’s:

Untangling Knot’s A month of craft photos

I doesn’t really count as a knitting project so it doesn’t add up to my list, does it?

 

Det våras för vinter

Häromveckan satte odlarlusten in när vi promenerade till öppna förskolan i vad jag trodde var vårsolen och jag började planera lite smått inför den kommande kolonilottssäsongen,

dagen efter föll snön och vips så såg vårt promenadstråk till öppna förskolan ut så här.

Och idag nästan två veckor senare ligger snön kvar och solen skiner, vilken lycka. Fröerna får ligga kvar i lådan ett tag till för här ska det åkas pulka. Mer vinter till folket! 

Planen för i afton är att förvandla denna tyghög till ett bäddset till Bollan men risken finns att jag stickar på min faye no 2 istället då endast en ärm återstår. Ca 40 cm ärm och lite press och pyssel så har jag mig en kofta. Men bäddset först. Det gröna tyget som ska bli underlakan och baksida till påslakan är lakan och örngott som låg kvar i sin orginalförpackning från 70-talet, fyndat (10 kr) på min favoritloppis som ligger i Gamleby. Det andra tyget är en gåva från plastbror och hans flickvän, även det loppisfynd. 

 

I thought spring was here and started to plan on what to grow on our allotment this summer, then winter stroke. Hurray, I’m a winter lover and I feared the hope for snow was lost. I’m planning for a green bed set for Bollan and if I can stay away from my almost finished knit project I hope to finish this green dream tonight. Both fabrics are flee market bargains!

Sin far upp i dagen

Bollan är uppenbarligen inte helt nöjd med möblemangets placering här hemma och väljer också att göra något åt det!

Genetiskt gissar jag på då hennes far har en stark förkärlek för just ommöblering. Han har lugnat ner sig en aning de sista åren måste jag tillstå men lämnar jag hemmet en liten längre stund (allt över 3 timmar) så kan ni ge er på att något är ommålat eller flyttat på när jag återkommer. Nu har han ju utomordentlig smak i mitt tycke så förändringarna är ju nästan alltid till de bättre. 

Till exempel möttes jag av svartmålade eluttag till lampor efter en helg hos min far. Sicken färgklick. 

Bollan redecorates, it runs in the family. Whenever I leave the apartment for more than 3 hours my husband move something around or repaint. Like this lamp socket that was black when I returned from a weekend at my dad’s. Color splash!

 

Foxy mönster

 

 

Rävigt vantmönster kan köpas med ett

enkelt knapptryck, 4 dollars och det är ditt!

Dock endast på engelska än så länge.

 

Foxy mitten pattern for sale!

Press the button and loose 4 dollars and

get a pattern and then knit knit knit and

voila a pair of mittens on your hands!

 

 

 

 

 

 

 

FOXY

 

Nya vantmönstret klart. Nöjd? Nja. De känns lite för klumpiga för min smak. Jag vill ha tajta vantar, så tajta att de nästan gränsar till för små. Jag gjorde medvetet de här liiiite större för många som har provat mina ugglevantar har tyckt att de kanske skulle kunna vara lite lite bredare och kanske ha en aning större tumme. På min svägerska som har ytte pytte händer så var foxy alldeles för stora men på min mor och My som jag tolkar som medium händer var de bara lite lösa och båda två tyckte att det var bättre än mina squirrelly swedish mittens som jag stickat i mindre strlk till mig själv (som förövrigt påminner om mina ugglor i strlk). Slutsats blir att enligt mina efterforskningar så föredrar de flesta vantar med svängrum för fingrarna och då är mitt nya mönster FOXY MITTENS ett gott alternativ. Jag har till och med uppgraderat ugglemönstret så att det nu finns i två strlk dam S/M och M/L.  

Vad jag dock är mkt nöjd med är själva räven, både på framsidan och på tummen. Funderar på en liten vårkofta till Bollan med den på framsidan, kanske i knallgrönt med en gul räv på?

By the way är det idag tre veckor sedan som lilla Pat lämnade oss så jag smyger in en liten bild, när Bollan somnat och lugnet lagt sig kom han ofta smygandes och la sig intill oss en stund. 

New mitten pattern done! I made them a wee bit bigger than the owl pattern cause I’ve come to the conclusion that many people like a looser fit on their mittens than I do. Like the fox part very much though, gonna use it on a baby cardi for darling Bollan. Blurry picture of Pat the cat included cause I still miss him like hell, when Bollan took a nap he used to joined us for a bit of cuddling. 

 

Jag vet inte om det blev så bra det här

Har haft ett nytt vantmönster på lut i huvudet ett bra tag nu och i min skalle var det riktigt stiligt och det översatte bra till papper också men nu när jag har det på stickorna så är jag skeptisk. Tillråga på allt så är arbetsnamnet foxy så de har ju lite att leva upp till. Dock vet jag att ibland känns ett projekt unket hela arbetet igenom men när man står där med en färdigpressad vante med alla lösa trådar fästa så kan det kännas riktigt tipp topp trots allt. Så, jag tråkar mig igenom en högervante och om den blir så ful som jag just nu tror så får den helt enkelt ingen partner. Spänning spänning.

By the way så gjorde Bollan ett tappert försök att undvika sömntåget genom att låta bli att luta sig bakåt, det gick så där kan vi väl konstatera. 

I’ve had this mitten pattern in my head for a while and I felt quite inspired to get started, half way through I’m not that excited though. Doesn’t look the way I imagined it at all, I’m gonna bear with it to the bitter end cause sometimes the end results looks good even when the projects looks crappy during the process. Keep your fingers crossed this won’t be a total failure.  And darling Bollan tried to avoid sleeping by refusing to lay down, didn’t work.

Matvraket

Bollan har hunnit bli lite över 9 månader och smakportionerna har blivit hela måltider så haklapparnas tid är här sedan ett par månader tillbaka. Jag hittade lite vaxduksrester från när jag hade en hang up på att sy barnförkläden till alla stackars ungar jag känner och dessa visade sig passa utmärkt till haklappar. Det är så smidigt med vaxduk, klipp bara till önskad form (jag snodde halsmåttet från en dreglis), klipp till en ficka om man vill ha det, kanta med kantband, sy dit en knapp och skär ett hål eller slå fast en tryckknapp.

 Hitintills har jag knåpat ihop tre, samtliga med vanlig knapp. Om jag skulle ge bort skulle jag nog dock dunka i en tryckknapp för de känns lite säkrare, jag har visserligen sytt fast mina tokhårt med extra stark tråd och allt men jag skulle ändå inte låta Bollan sitta och leka med dem och tugga på knappen.  Stuvbitar och så kantband fyndat på loppis för en 5:a gör dessa till nästan gratis. Me like nästan gratis och att få saker precis som jag vill ha dem.

Jag är lite fascinerad av hur glad man kan bli av att se sitt barn äta. Bollan vill smaka på allt (även sådant som inte bör ätas såklart) och en favorit just nu är en variant av Daal som jag gör med mycket ingefära och spiskummin. Det blir mycket vegetariskt här hemma eftersom Bollans pappa är vegetarian (en och annan firre slinker dock ner ibland) och det verkar vara det som faller damen mest i smaken. Det enda som hon verkligen visat att hon inte gillar är två köttfärsrätter som jag gjort, jag får fila vidare på ett bra köttfärsåsrecept helt enkelt.

 

I’m making bib after bib to try to keep Bollan’s clothes as non-stained as possible. Oilcloth pieces from stash and ribbon for a dollar from flee market results in très cheap très chic bibs! 

Vem var det som kasta?

En mikro utanför tunnelbanan en lördagsmorgon?

En öppen sko i ett snöigt träd?

Tillägas bör att under samma promenad som skon i trädet skymtades såg vi även en kaffekanna intryckt i en bergsskreva. Jag är absolut inte pro nedskräpning och självklart borde mikron ha funnit sin plats på en återvinningsstation MEN det är ju jävla skoj med grejor som hamnat liiiite utanför sin normala miljö. Som den här danska flaggan till exempel som vi skymtade på en bajskorv för två somrar sedan. 

 

Han fattas mig så det skär i bröstet

Idag är det en vecka sedan vår älskade katt Patrik (även känd som Bosse) hastigt gick bort. Strax innan kl 6 den andra dagen på det nya året orkade hans unga hjärta inte längre. Även om allt hände väldigt snabbt så hann både jag och min man fram till honom och strök honom över ryggen när han gick bort, det känns bra.

Patrik/Bosse 

Tillsammans väntade vi på Bollan i nio månader och trots att han inte ens var ett år när hon föddes, fortfarande en busig kattunge, så har han alltid varit så fantastiskt försiktig med henne. Många var rösterna som sa att när barnet väl kommer så kommer du glömma bort den där katten, men icke ty här finns det kärlek så att det räcker till både katt och barn.

Paketöppning på julaftonsmorgon

Tillsammans lärde vi känna henne här hemma under nio månader som föräldraledig och Bollan lärde sig det här med att vinka genom att vi vinkade till kissen tusen ggr/dag.

Alltid i händelsernas centrum

Jag tycker mig se honom i ögonvrån jämt och ständigt och titt som tätt tittar jag efter honom i hans fåtölj som står tom i sovrummet. 

 

Han var vår ständige följeslagare som ville vara med överallt. En favorit var att ligga framför tangentbordet när man satt vid datorn eller att vara king of the castle på kylskåpet.

Ett år och nio månader fick Pat our darling cat, så snålt. Så otroligt snålt. 

Sista bilden av honom, tagen dagen innan han gick bort. 

Jag säger som Mattis när Skalle-Per gått bort: 

Han fattas mig så det skär i bröstet. 

Our darling Pat the cat died just 1 year and 9 months old, I miss him like crazy.