Bollan har hunnit bli lite över 9 månader och smakportionerna har blivit hela måltider så haklapparnas tid är här sedan ett par månader tillbaka. Jag hittade lite vaxduksrester från när jag hade en hang up på att sy barnförkläden till alla stackars ungar jag känner och dessa visade sig passa utmärkt till haklappar. Det är så smidigt med vaxduk, klipp bara till önskad form (jag snodde halsmåttet från en dreglis), klipp till en ficka om man vill ha det, kanta med kantband, sy dit en knapp och skär ett hål eller slå fast en tryckknapp.
Hitintills har jag knåpat ihop tre, samtliga med vanlig knapp. Om jag skulle ge bort skulle jag nog dock dunka i en tryckknapp för de känns lite säkrare, jag har visserligen sytt fast mina tokhårt med extra stark tråd och allt men jag skulle ändå inte låta Bollan sitta och leka med dem och tugga på knappen. Stuvbitar och så kantband fyndat på loppis för en 5:a gör dessa till nästan gratis. Me like nästan gratis och att få saker precis som jag vill ha dem.
Jag är lite fascinerad av hur glad man kan bli av att se sitt barn äta. Bollan vill smaka på allt (även sådant som inte bör ätas såklart) och en favorit just nu är en variant av Daal som jag gör med mycket ingefära och spiskummin. Det blir mycket vegetariskt här hemma eftersom Bollans pappa är vegetarian (en och annan firre slinker dock ner ibland) och det verkar vara det som faller damen mest i smaken. Det enda som hon verkligen visat att hon inte gillar är två köttfärsrätter som jag gjort, jag får fila vidare på ett bra köttfärsåsrecept helt enkelt.
I’m making bib after bib to try to keep Bollan’s clothes as non-stained as possible. Oilcloth pieces from stash and ribbon for a dollar from flee market results in très cheap très chic bibs!
Comments